”Alla killar ser på porr”

Jag förstår inte riktigt den här normen med att ”alla killar ser på porr”. Så är det ju inte. Nu när jag har läst på om porr, missbruk, porrens inverkan, etc. så inser jag att det finns en del män där ute som faktiskt insett helt själva att de inte mår bra av porr. Vad gäller kvinnor har jag läst otaliga foruminlägg, läsarfrågor, radioprogram och intervjuer där de upplever deras mäns porrtittande som ett problem. De kan känna sig bortprioriterade. De kan känna att deras män inte tänder på dem längre. De kan känna att de inte lyckas leva upp till det sexliv deras män önskar. De kan känna sig tvungna till sex för att förhindra att deras män ser på porr. De kan känna sig dåliga som vill att deras män ska sluta titta på porr. De kan känna sig otillräckliga. De kan känna att de behöver göra saker i sängen de inte egentligen tycker om. De kan känna sig mindre sexiga.

De kan känna sig bedragna.

Det är faktiskt en helt relevant känsla. Jag är så trött på svar från sexologer och ”hemmaterapeuter” som anser att porr är ett sätt att utforska sin sexualitet. Så kan det vara, men när en individ skriver/säger att den mår dåligt av partnerns porrtittande är det inte ovanligt att ett mötande svar är i stil med ”varför känner du dig hotad av porren?” eller ”porren är ju bara fantasier”. Då har de duktigt seglat förbi skälet till varför personen ens väljer att lyfta sitt välmående. Eller ja, snarare illamående (?). I mitt fall var jag tydlig med att jag inte uppskattar porr av flera olika anledningar: hemsk industri, lurar unga att sex ska vara på ett visst sätt eller ha inslag av förnedring och våld, främjar en könsstereotypisk norm, objektifiering av kvinnan, men främst för att det skadar min självkänsla. Jag förstår inte, och kommer inte förstå, behovet av att sitta i sin ensamhet och onanera till bilder av sex och kvinnor som inte liknar mig eller min uppfattning om sex ett dugg.

För dagens porr ser inte ut som ”vanligt” sex längre. Den så kallade mainstreamporren (alltså den porren som det tillverkas och konsumeras mest av) innehåller ju förnedring i form av nedvärderande ord så som slut, whore, bitch, etc. (Ja, visst, dessa kan stönas fram och låta sexiga. Men….vafan?). Dessutom innehåller den många gånger våld i olika former: dra i håret, dask på rumpan eller varför inte en dask med kuken i tjejens ansikte. Den innehåller som oftast att tjejen blir nedsprutad av killen när han nu är klar med henne. Har ni killar frågat er själva vad som är tändande med att kleta ner er tjej/partner/fru/one night stand/ med er sperma? Gärna i ansiktet? Vill ni spotta henne i ansiktet också? Eller hade ni sprutat er själva i ansiktet? Hade ni uppskattat om vi lade en flytning i ert ansikte? Eller kanske pressade ut er sperma efter ni kommit i oss i ert ansikte?

Jag ska inte skriva om porrens inverkan på hjärnan och hur porren kan lära din egen kropp att reagera på ett visst sätt om du konsumerat den på ett visst sätt eller en viss tid. Det skriver jag om senare, men för dig som är nyfiken kan du kolla på
www.yourbrainonporn.com eller Porrens inverkan på hjärnan

Däremot vill jag ifrågasätta den här kommentaren som jag hört av många och som jag vet min man fått höra av så många

Alla killar tittar på porr

Men varför? Fråga dig själv som man – vågar du visa din partner vilken typ av porr du tittar på? Vågar du berätta om dina porrvanor? Om du inte gör det. Varför vill du inte berätta? Är det för att du har så väldans hög integritet eller finns det en liten skam inblandad? En liten skuldkänsla för att du kanske lägger för mycket tid på porr. Kollar på våldsam porr? Kollar på porr du aldrig skulle vilja utföra med din partner? Kollar på arbetstid? Vill du vara en person som kollar på förnedrande sexscener där kvinnor objektifieras? Vill du runka till synen av hur en kvinnans alla hål penetreras och hon har egentligen ingenting att säga till om? Vill du tända på din partner i sexiga underkläder? Vill du få stånd när du står nära henne i duschen och du drar din hand längs hennes svank? Vill du se sperma spruta ner en välsminkad tjej som tillåter vem som helst sätta på henne utan att hon själv får orgasm? Vill du spruta ner din egen tjej?

Fråga dig själv: behöver du verkligen porr? Är den värd allt den står för? Räcker inte din fantasi och/eller din partner till?

Annonser

”dom andra” i mitt liv

Fan. Helvete. Skit. Jag är så arg. Jag hatar dom. Dom andra. Dom andra kvinnorna.

Alla hans tidigare one night stand. De tjejer han påstått sig dejta, men som egentligen mer handlat om att hoppa i säng direkt än någonting annat. Hans ex. Hans mamma (dock inte sexuellt, men hon är fan på min hatlista – förlåt älskling, men ibland är det så).

Men jag hatar ännu mer alla de där jävla hundra porrskådisar som du sökt upp via namn. Som du dels googlat upp bilder på under jobbtid. Varför inte gå och visa chefen vilka snygga boobies du hittat? Eller vilken jäkligt het analplugg just den där tjejen hade på den bilden. Visa honom hur sexigt det är att se någon ha en jäkla propp mellan skinkorna som borde påminna en normal person om en bajskorv som inte riktigt släpper trots att man trycker och trycker. Eller du kanske borde visa bilden på den där andra tjejen som på bilden förmedlar hur hennes liv är fullständigt jäkla komplett nu när hon äntligen har kletig sperma över hela ansiktet. Det borde han väl uppskatta?

DET ÄR JU FÖR FAN ”EGGANDE”!!

Ännu mer förbannad blir jag över de gånger jag ovetandes suttit i vardagsrummet och du gått in på toa för att där söka upp någon sexig jävla skitbild på någon tjej som har en stor kuk i analen eller varför inte två? Tre?? Eller varför inte en i varje hål? Sexigt värre är det ju. Tändande som fa-an. Så där sitter du, älskling, inne på toa och ”eggar” dig själv genom att titta på andra kvinnor. Känns ju som ett riktigt bra beteende när man precis har gift sig, planerar barn och framtid. Moget som fan är det. Absolut. Mamma din hade varit så stolt över hur hennes vuxna son beter sig. Hur han sitter inne på toa med en porrskådis och hennes analplugg som en jävla patetisk metafor för en snuttefilt. Och hur du som gift man går tillbaka till dem gång på gång för att titta på dina jäkla ”klipp” som ”varit extra bra”.

Jävla idiot.

Utanför toadörren har du en fru som älskar DIG. BARA DIG.  Och som oftast är kåtare än du. Bättre i sängen än du. Gör det skönare för dig än vad du någonsin försökt göra det för mig för du har aldrig brytt dig. Jag ser bra ut. Jag är snygg. Jag är sexig. Nyfiken i sängen och gör ju för fasen allt för din jävla skitnjutning. Men har du öppnat ögonen någon gång? Vet du ens vad du haft framför dig? Eller är toadörren i vägen? Ska jag öppna dörren åt dig, älskling??? Nej? inte det? Neheee, du vill hellre ha putskinkor och fittor som säkert har tagit precis allt som är någorlunda cylinderformat.

Classy as hell.

Jag har fått inviter från andra som jag nobbat för att jag älskar dig och vill endast vara med dig. Jag har aktivt struntat i att onanera på det sättet jag själv hade tyckt om. Men klart som fan att jag inte gör det när du finns med i bilden. Jag vill ju tända på dig och endast dig. Vilket jag trodde var ömsesidigt. Jag har trott att jag är tillräcklig för dig. Tillräckligt snygg. Tillräckligt het för dig. Men nej. Du letar upp porrskådisar med tuttar som väller ut som någon jävla överkokt slimeboll och ett arsle som är så blekt och renrakat så man undrar vart fan bajset kommer ut. Men det är inget som någonsin slår er killar. Att hennes analhål efter alla flera kukar, dildos, basebollträn, ljusstakar och fan vet vad som töjt ut ringmusklerna att hon troligtvis upplever varenda jävla stenhård korv som diarre för resten av sitt liv. Som att kissa ut bajs när du inte rikigt var beredd på det. Sexigt?

Idiot.

Hur upptäcker man ett missbruk?

Att upptäcka ett missbruk för en som står vid sidan av är inte det lättaste. Inte ens för de anhöriga vars partner klunkar i sig mängder med alkohol eller tar droger. I alla fall inte till en början. Det ligger oftast inte i ens natur att misstänkliggöra aktiviteter, händelser eller ens dofter. Däremot brukar just sådana typer av missbruk visa sig tillslut. Kanske inte på arbetsplatsen, men hemmavid.

Men ett sexmissbruk? Ett porrmissbruk? Någonting de flesta män lär sig att dölja redan vid små spinkiga tonårsbens tid?

Hur skulle jag kunna veta? Det har jag frågat mig själv så många gånger. När jag träffade min man berättade jag min historia om mitt ex som hade ett sexmissbruk som uppdagades i slutet av vårt förhållande då även hans otrohetsaffärer kom fram. Jag var så otroligt nervös för att berätta den här historien för min nuvarande man när vi träffades. Minns att jag hade funderat på när jag skulle berätta och hur jag skulle berätta. Hur skulle jag förmedla de otroligt starka och jobbiga känslorna jag hade haft i kroppen under det förhållandet som kantades av lögner, lögner, lögner och våld?

Jag gjorde det i alla fall innan vi hade sex för första gången och jag kände det som om han verkligen uppriktigt tyckte synd om mig. Kände med mig. Ömmade för mina sårade känslor. Själv kände jag inte att det fanns några öppna sår för dem hade jag sytt ihop med hjälp av en psykolog i över ett års tid. Sedan tog jag hand om mig själv i flera år innan jag ville mig på att dejta. Men, det var ju fortfarande ett trauma. Även om man arbetar med sår från ett trauma så finns minnet kvar. Det var det jag ville uppmärksamma min man på när jag berättade för honom i början av vårt förhållande.
”Snälla var ärlig mot mig, för jag mår så fruktansvärt dåligt av lögner”.

Men han ljög. Där och då. Några minuter efter.

Jag ställde nämligen frågan om han brukar titta på porr. Svaret var att det gjorde han inte i förhållanden. Och inte ens som singel använde han det särskilt mycket. Han tyckte liksom inte att det var en sådan bra grej, det där med porr. Nästan som otrohet i ett förhållande.

Åh vad dum jag känner mig så här i efterhand. Jag borde väl ha fattat….

Åren gick. Vi gifte oss. Har under alla år haft det så bra mellan oss trots att yttre makter gjort allt för att separera oss (läs mina svärföräldrar). Men något kändes inte rätt vad gäller sexlivet. När vi hade sex upplevde jag det som om det oftast var jag som tog intiativ. Och oftare än han. Jag ville mer. Någon enstaka period har jag tappat lusten p.g.a. svårigheter med ovan nämnda problem, men inte överlag. Däremot har han varit trött, svårt att få upp den, svårt att bli hård, svårt att fortsätta vara hård under sexet, svårt att få stånd snabbt därefter. I början tog jag åt mig. Trodde det var fel på mig, men enligt honom själv hade det alltid varit ett problem. Han har alltid ”behövt hjälp”. Jag vände och vred på mig för att han skulle tända. Försökt viska i hans öra för att tända honom. Och tillslut gick det väl, men ibland ändå aldrig riktigt hård…ibland slaknade den ändå…

Det ligger till som så att jag ser riktigt bra ut. Det kan jag säga med stolthet. Jag är skitsnygg, har snygg kropp och har alltid haft ett bra sexliv där sex ca 4-5 gånger i veckan känns lagom enligt mig själv. Jag får nog tacka min första pojkvän för det otroligt stora självförtroendet jag har gällande sex, han gör nog det samma, för är det något jag känt mig självsäker kring är det just sex. Hur man rör sig, hur man ser på den andre, hur man tar på den andre, hur man tänder till osv. Och den fysiska skillnaden som alla sexpartners jag har haft brukar uppleva, inklusive min man, har chockat dem själva. Det har uttryckt sig på många olika sätt. Kul! Tänker jag. Fan vad grym jag är liksom! Nu har vi mycket sex!

Men…

Med mitt ex och med min nuvarande kändes någonting annorlunda. Jovisst fanns allt det där andra kvar – att jag är ”skönare”, att de kommer efter två sekunder trots att det aldrig varit så innan, att de får orgasmer istället för utlösning, etc. Men det fanns alltid en distans. Detta är så svårt att beskriva. För samtidigt som de är otroligt snälla och går in i sexakten med passion och lust, har jag märkt av en skillnad. Skillnaden i hur de tar initiativ. Det är då som om jag bara är en kropp. Det handlar inte om att de är tända på mig, upplever jag det som. Utan mer ute efter sex. De vet liksom inte hur de ska smeka. Hur de ska tända mig. De är inte närvarande. De smeker mina bröst, mina erogena zoner. Beviset på att det är dags för sex blir om jag är våt eller inte. Det är beviset på att jag är tänd. Då är det dags att köra på. Så skumt…

Då saknar jag mina första sexpartners.

Jag har aldrig blivit tvingad att utföra någonting jag inte vill. Inte ens fått ett förslag faktiskt. Men, det har saknats en upptäckarlust. Att upptäcka min kropp har aldrig förekommit. Det är ingenting som varken mitt ex eller min man gjort. ”hur känns det här?” eller noterat att jag andats högre vid vissa smekningar. Det har inte funnits som det funnits med andra. Det har dessutom saknats en lyhördhet kring mina behov. Trots att jag berättar vad som känns skönt och inte, så upprepas mönstren varje gång tills jag i princip behöver bli arg eller gråta. Det kan vara en sådan simpel sak som hur de smeker mitt bröst. ”Det gör ont när du drar i min bröstvårta”. Ändå fortsätter det. Det upprepas vid varje tillfälle tills jag får nog och blir arg. Att jag ens ska behöva bli arg?! Ett annat exempel som jag rent utav avskyr: när jag och min man sitter i soffan och vi pratar om sex. Helt plötsligt tar han min hand och lägger den på sitt skrev och säger ”men nu är jag hård, känn!”. Jag drar bort handen försiktigt för att inte såra och säger något annat i stil med ”jo men jag känner inte si eller så”. För jag tycker det är fruktansvärt avtändande att någon annan bestämmer över min kropp och tvingar mig till att uppleva saker jag inte är med på själv. Vissa gillar detta. Men inte jag. Ändå kan han, när jag drar bort min hand, dra dit den igen. Grabbar tag i min hand igen ”jo men känner du inte? den är stenhård nu”. Detta har hänt otaliga gånger tills jag fick nog och frågade rakt ut varför han inte slutar upp med det där beteendet? ”Varför tvingas jag att känna på din kuk när jag inte vill?” Då skämdes han.

Distansen finns där. Svår att sätta ord på. Svår att beskriva. Men den finns där. Jag är bara en kropp.

Det behöver inte vara så, men det är ett tecken för mig.

Starten av denna blogg

Detta är mitt första inlägg. På en blogg jag aldrig trodde jag skulle ha. En blogg har för mig förknippats med mode, ”hejhejbloggen” och mat. Denna blogg kommer dock inte handla om varken dagens outfit eller lördagskvällens saffransrisotto, utan om mitt liv vid min mans sida.

En sexmissbrukares sida. En porrmissbrukares sida.